Vi börjar from the top.
S och jag var "på g" förut, som det så fint heter. Eller det var i alla fall det jag trodde.
Han höll på och berätta hela tiden om sitt psykotiska ex, om att han var glad för att han hade träffat sin gamla flamma en dag och så vidare.
Hans ex var verkligen ett pucko, otrogen mot honom fyra gånger, med hans bästa kompis också.
Jag trodde att man aldrig tar tillbaka en sådan vidrig person, men tydligen.
Han har massor av texter om henne på bilddagboken bland annat, om hur "hon är den enda som passar i deras duett" and so on.
Jag vet hur fjantigt det låter med bilddagboken, haha trust me. Men det är ändå seriöst.

Anywho.

Nu håller han på och skriver till mig igen, som om vi var back on track. Han vill att jag ska komma över till honom och kramas. Han säger att han blir ledsen när jag inte ringer/skriver/smsar/säger att vi kan ses.
Han ger mig alla tecken på att vi är "på g" igen.
Men fan. Jag vet ju inte om det är så, eller om det är så han är, hans personlighet och att han samtidigt är tillsammans med sitt ex.
Jag vill ha svar!
Jag kan faktiskt leva med svaret "vi kan bara vara vänner". Det kan jag fan. Men då vill jag veta om det är så också, eller om det kan bli mer.
Jag vill mer, alla dagar i veckan. Men samtidigt blir jag glad över att bara ha honom som vän, och det räcker gott och väl för mig.

Så, snälla bloggisar. What to fucking do? Jag behöver erat råd nu. Men, jag vill inte höra att jag bara ska fråga honom. That I can't.

Jag vet inte hur det är med Sötast längre.
Igår pratade vi på msn och han sa att han inte kunde sova för att han var kär och inte kunde sluta tänka på henne.
Henne?
Jag undrar verkligen verkligen vem fan han menar.
Och jag vet, det enklaste vore ju fan att fråga. Men vi känner knappast varandra så bra att jag kan göra det utan att det skulle bli awkward.
Sedan är jag jävligt rädd för svaret också. Jag vill verkligen inte att han ska vara kär i någon annan.
Det ska ju vara vi!

Jag tror verkligen inte att han är kär i mig, att det är mig han menar. Vi känner inte varandra tillräckligt bra för det.
Men jag vill, fan vad jag vill!

Måste förresten komma på ett bättre namn till honom, Sötast? Come on, we're  no longer fourteen you know.
Förslag uppskattas!

Hon ringde mig och vi tog en fika.
Det var bra, och vi höll sams hela tiden.
Mycket skönt faktiskt, men kanske var det för att vi var bland folk. Kan ju inte riktigt ställa till med en scen då.

/M

Mamma sa att vi skulle åka och ta en fika idag. Hon och jag bara.
Jag har inte träffat henne på två månader.
Hon har fortfarande inte ringt, och jag vet inte heller om jag vill att hon ska ringa.

Time will tell.

Vet ni vem som är p e r f e k t förresten?

För några dagar sedan la jag till en kontakt på msn igen. En kontakt som jag inte pratat med på tre år.
En kontakt som jag helt raderat ur mitt liv, förutom att jag ibland undrat om han fortfarande lever.
För ungefär tre år sedan skrev han ett brev till mig.
Han berättade om att han hade stått på perrongen, sett tåget komma och tänkt att han skulle hoppa. Sedan kom jag in i hans tankar och han bestämde sig för att inte hoppa.
Enbart på grund av mig.

Till historien hör att jag aldrig i hela mitt liv hade träffat den här killen. Vi hade bara pratat på msn i kanske över ett år, och pratat i telefon någon gång ibland.
Men han valde att inte hoppa, att inte begå självmord, inte ta sitt eget liv, för mig. En person han aldrig hade träffat.

Jag raderade brevet så fort jag läst klart det, tror jag grät lite också- svårt att inte göra det när man precis läst något sådant.
Hade redan raderat honom på msn, och i mobilen. Blockade honom överallt.

Idag, alldeles nyss skrev killen till mig och frågade vem jag var. Jag skrev tillbaka och sa som det var.
Han skrev; omg. minns. Sedan, måste dra, hörs!
Jaha?
Här är tjejen som du satte framför ditt eget liv, som du tog en annan väg för.
Du kunde hoppat, du kunde varit död idag. Istället tänkte du på mig och satte dig på tåget och åkte till skolan, som alla andra dagar.
Och du minns den händelsen, verkligen? Var det allt eller?

Ibland har den här killen kommit i mina tankar, speciellt på senare tid då jag ofta tänkt mycket på allt det förflutna.
Jag hoppas han förstår hur jobbigt det är och undra om någon fortfarande finns i livet eller inte.
Nu vet jag att han fortfarande finns och han tillochmed bara både några meter från min gamla skola.

/M